simoneng

Det finns få saker här i världen som slår de trettio sekundrarna på en frisörsalong där en frisörska masserar hårbotten med schampoo och grejer. Det har jag alltid tyckt. Jag skulle kunna gå och betala bara för just det.

Men idag fick jag inte bara det då jag klippte mig. Jag fick dessutom en varm handduk överdragen över ansiktet och någon form av handmassage på samma gång. Jag var i himmelriket för en stund. 

 

Att frisörskan var hur trevlig som helst och rätt trevlig att titta på dessutom gjorde ju inte besöket värre. Vi hann nog prata om allt från min familj hemma i Sverige till NHL-hockey. 

 

När jag idag hade hämtat Josh så började jag tänka igenom besöket och då slog det mig att hon hade frågat någonstans mot slutet av klippningen ifall jag hade ätit lunch. Jag hade inte käkat, så svarade bara att jag skulle förbi QFC efteråt och koka ihop något då jag kom hem igen. Det var ju inget konstigt med det liksom.

  Men nu såhär i efterhand då man analyserar allt (som man alltid gör); var detta ett sådant tillfälle då jag skulle sagt något annorlunda? För den frågan hade egentligen ingenting att göra med det vi hade pratat om. Ifall det skulle vara så att hon hade någon baktanke med frågan och jag sumpade allt med ett trögt svar, så vill jag slå mig själv. Hårt. 

Tror ju såklart inte det, men finns det bara en liten chans till det, så önskar jag att jag hade svarat något annat istället för att leva i ovisshet om jag missat en lunch.