Min sovkompis
En av dem som jag kommer sakna mest här i USA den dagen jag far hem till Sverige igen är hunden i huset, Chelsea. Under hela mitt första år har hon alltid lagt sig på golvet utanför mina värdföräldrars sovrum när det är läggdags. Men nu på senare tid har hon börjat kolla ifall dörren in till mitt rum står på glänt. Varje gång den gör det så kommer hon och smyger försiktigt in och lägger sig här mot väggen precis bredvid mitt skrivbord och min säng och spenderar natten här istället.
Det speciella med den här hunden är att hon har exakt samma ansikte som hunden jag växte upp med som liten. Båda två är/var en blandras med border collie med i generna. Reincarnation?
