1

Magisk upplevelse

Jag och Stephan konstaterade i bilen på väg upp till Anacortes därnånstans 4.30 på morgonen att vi verkligen förtjänar att få se lite späckhuggare för de 2-3 ynka timmarna vi fick i sömn den natten. Och jäklar vad vi blev belönade. Vi fick inte bara se flera örnar, sälar, en delfin, och en oskygg hjort, vi fick till och uppemot TJUGO stycken späckhuggare. Till och med guiderna blev exalterade över hur många vi fick se.
 
Hela lördagförmiddag var vädret dåligt och vi var riktigt trötta och slita. Men belöningen kom på eftermiddagen. Solen kom upp och till en början kom det förbi en ensam späckhuggare som tydligen skulle vara en av de äldre i hela området. Hon svängde dessutom plötsligt in mot vårat håll. Då drog vi alla snabbt ihop våra kajaker så att vi satt ihop som en stor flotte. Hon svängde dock under vattnet och kom upp ett par hundra meter bort på vår högra sida istället.
 
Efter att hon hade simmat förbi så började det komma större flocker av både äldre och yngre späckhuggare. Jag är så trött och sliten nu att jag inte orkar skriva om helgen mer utförligt. Men jag är SÅ glad över att vi for och denna erfarenhet var helt magisk. Man är INTE kaxig när man sitter i en liten kajak på havet när en massa späckhuggare glider förbi bara ett par hundra meter bort. 
 
Alla bilder på späckhuggarna är screenshots jag tog lite snabbt från de videos jag lyckades göra, därav lite halvkass skärpa.
 
 
0

Avskedskväll

Hade ikväll en supertrevlig avskedskväll för mig med middag och efterrätt. En del vänner kom över och bekanta till värdfamiljen och värdfamiljen själva också så klart. Jag hade gärna skrivit lite om kvällen men ska upp på 3, TRE timmar för att jag och stephan ska hinna med färjan som går mot späckhuggsöarna imorgon. Jag hoppas fan att späckhuggarna visar sig för oss när vi stiger upp klockan 03.45 på en lördagmorgon efter att ha suttit uppe till 00.30. 
 
 
5

One week left

Så var det helt plötsligt bara EN vecka kvar av min tid här i staterna. Det är svårt o tänka sig att jag varit här sedan september 2012. Det är rätt jävla länge alltså. Har jag förändrats nåt under denna tid? Det kan jag inte påstå. Min engelska måste ju iallafall ha blivit bättre, annars är det något som är riktigt fel. Annars är jag ganska exakt lika lat och hopplös som den dagen jag lämnade Sverige. Men trots att jag fortfarande är både lika lat och hopplös, så har jag ändå växt som person. Jag har blivit mer ansvarsfull och jag skulle nog säga att jag förstår mig på mig själv bättre än jag gjorde tidigare. 
 
Jag beställde häromveckan hem en fotobok till Josh med bilder från saker och ting vi gjort under dessa knappa två år. Hela boken är 20 sidor men här är några få av de bilder som är med i boken. Som tur var så föll boken Josh i smaken och till en början så fick ingen av oss andra här i värdfamiljen röra boken förutom honom själv. 
 
 
 
Nu börjar även packningen ta sig. Hade det inte varit för det faktum att jag reser iväg i två dagar till Portland imorgon och kayakturen med Stephan nästa helg, så hade jag kunnat packa klart allt redan nu.