2

ca 95 % brudar

Sorry för min sega update här nu, men har nog i princip inte gjort någonting alls dessa dagar. Jag har suttit o lirat lite med polarna och skypat en del.
 
På vårt senaste au pairmöte berättade vår LCC (en kontaktperson för oss au pairer) för mig att jag var anledningen till att hon "vågat" anlita en manlig barnvakt. Vi diskuterade över hur svårt det är för oss killar att få en värdfamilj i jämförelse med en tjej. Hon berättade då att inte ens hon själv hade kunnat tänka sig att anlita en kille som sköter om hennes barn tidigare. Men detta år hade hennes familj för första gången haft en manlig barnvakt och hon sa att detta var just för att jag hade ändrat hennes syn på oss manliga "barnskötare".
Det var en riktigt kul komplimang att få. 
 
Jag känner en del andra manliga au pairer här i Seattle, men de bor i andra områden/är med i annan organisationer så de deltar inte på samma au pair-möten. Jag postade förut ett litet kul inlägg där man ser hur jämnt fördelat det är med killar och tjejer i just min au pairgrupp:

http://simoneng.se/2013/june/vi-manliga-au-pairer-ar-en-minoritet.html

Just den trenden håller i sig, här är bilden från vårt möte i November:


 
1 Emil:

Tycker att det är konstigt hur praxisen kan vara så olika att vi män inte får samma möjligheter.

Hoppas ha samma tur som dig med att hitta familj! :)

Svar: Oj sorry mitt sega svar nu, hade missat kommentaren konstigt nog!! Håller helt med om att det är rätt konstigt o även tråkigt. USA har inte kommit lika långt som Sverige i det området!
Önskar dig all lycka! Hur går det med allting?
Simon Engberg

2 Emil:

Inga problem! Förväntade mig inget svar ändå :)

Det går faktiskt bra för mig! Alla mina referenser är klara och har nu enbart det personliga brevet kvar som jag ska lägga mycket tid på och sen tänkte jag lämna in min ansökan här innan nyår. Så jag har gott om tid för att hitta en familj.

Vill bara spola fram tiden nu!
Hur var det för dig dom 2 första månaderna?
Tufft med omställning och hemlängtan?

Svar: Ja då lär du ju verkligen få några matchningar innan sommaren går mot sitt slut! De två första månaderna för mig var väll ungefär den tiden som behövdes för att man skulle inse att "Oj nu är jag verkligen inte hemma i Sverige längre" och lite efter att man insett just detta så börjar man känna sig som hemma här istället!

Hemlängtan har kommit och gått!
Simon Engberg