simoneng

Okej då rullar vi! Mitt första Wall-of-text-inlägg, ta gärna din tid och läs! Lär inte komma fler lika stora inlägg, så du kan vara lugn!

 

JFK-flygplatsen i New York var det sjukaste jag varit med om, mitt flyg stod i en kö bakom 11 andra flygplan innan vi själva fick lyfta, lite skillnad jämfört med Arlanda.. Anlände iallafall med flyget i vackra Seattle igårkväll lite innan klockan 21 på kvällen. Där blev jag upphämtad av pappan i familjen, Matthew, som verkar vara världens goaste och snällaste människa. Han hade med sig Josh, den energiska 11-årige pojken med autism som jag ska ta hand om, samt två stycken andra barn som är nära bekant till familjen. Den 14-årige dottern i min nya familj var hemma och mamman i familjen är borta för helgen, så henne träffar jag först söndagkväll. En av de första sakerna pappan i familjen sa när vi satt i bilen och körde efter den mörka och vackert upplysta vägen mellan Seattle och Mercer Island var följande: "Taking care of Josh is gonna be one of the hardest things you've done, but also the most rewarding." 

När vi kom hem till huset på ön så fick jag frågan om jag var hungrig efter flyget, varpå jag blev bjuden på, så amerikanskt det bara kan bli, en macka med peanutbutter and jelly.

 

Första dagen började med att jag vaknade kring 9 på morgonen och gick ner och värmde en stående lunchlåda till frukost. Sedan kom en tjej vid namnet Danny för att ta hand om Josh medans jag och pappan i familjen for ut på en liten runda med bilen för att visa mig runt på ön, samt Seattle och Bellevue som är de stora närliggande städerna. Han visade var downtown, matbutiker, gym och andra typer av träningslokaler låg. Sedan avslutade vi trippen med lite "groceryshopping". Så nu har jag fått hem lite skinka och ost till mackorna, samt kellogsflingor med jordgubbsbitar i, swedish breakfast!

 

Efter det fick jag följa ut en sväng med Danny som tog hand om Josh. Vi tre for på Starbucks varpå hon bjöd mig på en kaffe och en panini. Senare på kvällen bjöd pappan Matt ut mig på middag på Red Robin i Bellevue med Josh. Servitrisen där var tydligen svensk i grund och botten via sina mor- och farföräldrar, men hade bott i USA i hela sitt liv. Hon tyckte det var asballt att träffa en helsvensk och var fruktansvärt trevlig och gav mig 7 st provexemplar på olika dressingar bara för att jag inte visste vad jag skulle ta till maten!

 

Nu ligger jag i sängen efter en allt annat än lugn dag. Autism är verkligen en fascinerande funktionsnedsättning och den där meningen som pappan sa till mig i bilen är på min näthinna hela tiden och jag tror på den till fullo. Jag verkligen beundrar alla i familjen, nannyn Danny och alla andra nära bekanta som brukar ta hand om Josh. De gör ett väldigt bra jobb! Jag är helt imponerad av fadern Matt över hur han hanterar alla situationer, särskilt över de utbrott som sker in public då människor tittar snett på Josh. Jag inser att det kommer krävas mycket tid, tålamod och mod för detta jobb. Det kommer bli allt annat än lätt och jag står inför mitt livs utmaning. Josh är långt där inne en obeskrivligt smart pojke. Det märks då han har sina mer lugna stunder. Jag lär aldrig sluta förvånas och imponeras över de saker han gör. Ett exempel är att han, utan att ens titta upp på vägen, kan säga i varje korsning om man ska köra rakt fram, höger, eller vänster, om han vet vart man ska någonstans.

Allt är så overkligt. Detta känns som en film. Här slänger jag iallafall upp lite bilder på mitt nya rum för det nästkommande året!