0

.. är nu avklarad

Då var vi tillbaka i staterna igen efter en helweekend uppe i Vancouver. Volvon klarade uppgiften felfritt. 
 
Vi gjorde misstaget att åka upp mitt i rusningstrafiken så det tog en timme extra att ta sig fram.
Hade en asskoj fredagkväll. Vi hängde några timmar på hostelet med en stor skara störtsköna människor från lite varstans. Massor av engelsmän, australienare och tyskar. Efter det drog vi en utgång. 
 
På lördagen drog vi på fotboll. Min värdfarsas bror jobbar inom Vancouver Whitecaps organisation (som är Vancouvers A-lag) så han lyckades fixa biljetter till en match som egentligen redan var slutsåld. Vi fick de dessutom lite billigare än originalpris. De mötte LA Galaxy vilket är en rätt stor match med tanke på att det är ett av de kändaste lagen i MLS. David Beckham spelade där för ett par säsonger sedan.
På kvällen körde brudarna på en rond två. Men jag var så pass trött och sliten (läs mesig) så jag körde bara vatten och gick och lade mig redan innan tolvslaget. Det sköna med det är att jag mådde som en kung på söndagen då vi körde hem igen.
 
Det bästa från resan förutom fotbollsmatchen som slutade 2-2 var mitt möte med Bernhard:
 
När vi drog hem från klubben fredagkväll så stötte jag på en snubbe i trappuppgången på hostelet som såg blönd o skön ut. Började snacka lite lätt med honom. Han var tydligen från Tyskland. Mitt i konversationen så går en brud förbi mellan oss. Den här snubben drog då iväg en liten skön "Hey What's up?" och fick inte ens en blick tillbaka innan hon fortsatte att bara gå iväg.
Då brast jag ut i garv.
Inte bara för att han drog in repliken så "smidigt", utan även för att han stod där med världens fånflin fastän han fick en så iskall nobb av henne.
När han insåg att jag stod o garvade åt honom så började han själv garva åt det faktum att jag stod och gapskrattade. När jag insåg att han också började storflabba så skrattade jag ju bara ännu mer. 
Sen stod vi så där och bara garvade åt varandra i säkert en hel minut.
Sen brister han ut mitt i allt skratt: "We were just about to go and play some pool, do you want to join us?" 
Jag säger ju såklart Ja och sedan av någon anledning så fortsätter vi bara skratta. 
När vi står och spelar biljard så frågar jag vad han heter. När jag får veta att han heter Bernhard men att hans "homies" kallar han för Bernie så börjar jag skratta igen. 
 
I efterhand vet jag inte hur allt kunde vara så kul. Han hade bara en kul aura över sig.
Det är sånt som gör att jag fortfarande har kvar ytterst lite magmuskler trots att jag aldrig tränar.