simoneng

Nu har jag bott i denna kåk i lite drygt 11 månader. Så det går ju inte annat än att känna sig som hemma. Jag går och rycker i kylsåp och dylikt precis som att det hade varit huset hemma i Piteå. Jag hälsar på grannarna. Jag har blivit stammis på både restauranger och matbutiker där folk känner igen en och alltid tar en minut för att prata.

Jag har ju nästan varit här ett år, så annat hade ju egentligen varit konstigt. Men när man tänker efter så är det ändå rätt ballt att ha allt detta som ett 'hem'.